jag är 16 och har inprincip mått dåligt sen jag var 12.
Tror det började ofta då min pappa pratade ner mot mig när jag var liten påväg hem från hockey träningen för jag presterade dåligt på träningarna. efter brukade gå in på toaletten och be till gud att bara döda mig. så har det kännts i nu 4 år. tillskillnad så har jag börjat skära mig på låret för jag tycker det hjälper och ksk för jag hoppas att mina kompisar ska se det och säga till någon för jag vågar inte ta hjälp då jag är en kille och jag är rädd för vad mina föreldrar kompisar och andra skulle tycka. jag har slutat göra saker med mina vänner efter skolan och istället så går jag hem sover. sen vacknar jag äter tidigare än min familj för jag vill inte träffa dom och jag skyller på att jag behöver anpassa min ätnings tid efter gymmet. efter det brukar jag gymma och sen när jag kommer hem och klockan är typ 01 så brukar jag få självmordstankar. det är har varit några gånger då jag varit nära på att göra det
1. jag var hemma själv då min bror åkte skidor och föräldrarna var utomlands så gick jag ner till tågrälsen som går igenom min stad och la mig brevid spåren och jag var väldigt nära på att ställa mig framför ett tåg och bara blunda.
2. hemma själv igen och så hade jag tagit fram sprit och druckit för mycket och igen började må väldigt dåligt. så jag började rota runder i medicin skåpet efter vad jag trrodde var min brors smärtstillande. jag tog fram dem och tyrckte ut några och svalde dem, senare så somnade jag i 14 timmar
det var nyår senaste gången och jag vet inte hur mycket av det jag orkar längre jag önskar bara att jag inte hade fötts. jag önskar att någon skulle bara tagit min plats. jag önskar att jag skulle ha en vilja att leva men jag har inget att leva för. jag vet inte hur mycket längra jag orkar att stå ut med detta. jag funderar ofta att köpa något och bara överdosa och dö på ett fridfullt sätt.
förlåt för det är en sån röra för jag sitter och skriver detta gråtandes
